Jag hade fått problem med min bil. Jag märkte att den inbyggda navigatorn “levde sitt eget liv” vilket troligen gjorde att batteriet laddade ur var och varannan natt. Mekanikern på verkstaden kopplade upp bilen mot sin dator och körde ett diagnostikprogram som konstaterade att bilen fungerade som den ska. Alla styrenheter gav grön signal vilket var toppen. Morgonen därpå var batteriet urladdat och jag fick återigen ta starthjälp av min granne. Efter upprepade besök på verkstaden visade det sig att felet på navigatorns styrenhet bara uppstod ibland.

Den senaste tiden har jag följt debatten kring en reportageserie i Dagens Nyheter om förekomsten av personlighetstester i rekryteringsprocesser. Många vittnar om hur testerna används som utslagsgivande och att resultaten alltför ofta visar en bild som den jobbsökande långt ifrån kan identifiera sig med. När jag använt validerade testverktyg för personlighet vid rekryteringar har jag gjort samma insikter. Ibland beskriver resultatet av testet en bild som inte alls överensstämmer med verkligheten. Därför förblir testet endast en liten pusselbit i arbetet att ta reda på den rättvisande bilden. Jag kan inte låta bli att dra en parallell till bilverkstaden. En bils styrenheter är programmerade digitalt och när ett diagnosverktyg körs prövas styrenhetens alla funktioner mot datorns “facit” av programmeringen. Ändå lyckas den inte fånga allt (och ibland säger den fel!).

Vi har genom årtusendena försökt att dela upp och kategorisera en människas personlighet. De gamla grekerna delade upp personlighetsdrag i 4 delar. Enkelt? Ja absolut, men kanske inte särskilt precist. På senare tid har vetenskapen blivit allt bättre att precisera hur en personlighet beskrivs men det konstateras samtidigt att det finns lika många kombinationer av personlighetsdrag som det finns människor på jorden.

Hur kan vi då skapa ett personlighetstest som på ett rättvisande sätt beskriver den komplexitet som en människa besitter och vilka effekter det får? Svaret är nog att det kan vi inte. Av just den anledningen att vi inte är programmerade med ettor och nollor och mätbara mot en förutbestämd mall eller algoritm, tack och lov.

Hade min personliga mekaniker tagit sig tiden att sätta sig i min bil, kört en sväng och lagt märke till hur den krånglande styrenheten fick navigatorn att bete sig minst sagt märkligt, hade han nog utan digitalt systemdiagnosverktyg kunnat konstatera att något var fel. Precis på samma sätt behöver vi börja tänka när det kommer till att bedöma människor och deras kvalifikationer för ett nytt arbete.

Så sluta lägg för stor del av beslutet vid en rekrytering hos avancerade testverktyg som ska försöka ge en bild av hur en människa är, låt människan visa det istället, i en miljö och kontext som i så stor grad som möjligt liknar den miljö och kontext som människan ska verka i. Då ser vi äkta personlighetsdrag och hur de påverkar prestationen i den uppgift som människan ska lösa, och de relationer som hon ska bygga och vårda. Personlighetsdragen i sig är mindre intressanta.

Det verkar som vi strävar efter enkla lösningar där vi kan flytta över svåra och jobbiga beslut till ett system eller en modell som spottar ur sig en färg, en bokstavskombination eller en siffra. Vi riskerar att viktiga värden går förlorade när vi inte längre litar på vår mänskliga förmåga att förstå och bedöma andra människor utifrån en verklighet som består av beteenden och relationer till såväl andra människor som till uppgifter.

/Marcus Marsten

Affärsområdesansvarig Practise Test